Varje dag så funderar jag på vad jag kommer att göra i framtiden. När jag blir "vuxen".
Kommer jag att jobba inom handels, eller kanske byta spår totalt och göra något helt oväntat?
Kommer jag bo här i Sandviken, ha samma vänner och spela handboll?
Kommer jag ha barn om 10 år? Det klassiska - Man, barn, hus och Volvo?
Kommer jag att vara lycklig, och tycka att livet hittills har varit helt underbart?
Kommer jag att vara stolt över mig själv, känna att jag har lyckats?
Så många frågor jag ställer mig, men som jag inte kan svara på.
Men vem är det som bestämmer vad som händer i framtiden,
vad jag ska jobba med och om jag kommer att vara lycklig?
Jo.. Den enda människan som kan göra det måste ju vara - jag?

Livet må vara orättvist på alla olika sätt..
Vem kommer att klara sig ifrån ett, ja eller kanske till och med två brustna hjärtan i sitt liv?
Vem har inte önskat att man var liten igen - Då allt var så enkelt? Ett litet skrapsår på knät var katastrof och att favoritleksaken gick sönder var nog det värsta som kunde hända i ens lilla värld.
Men sen då, när man ska växa upp? Bli "stor"..
Och där står jag idag, mindre än 5 månader till den "magiska" gränsen - 18 år!
Jag ska bli "klassad" som vuxen, jag ska ansvara över mig och mitt eget liv på ett helt annat sätt.
Jag ska bli "STOR"! Det är läskigt... Från att vara 17 år och 364 dagar till att dagen efter vakna upp och vara 18 år?!

Hittills så har livet visat mig hur orättvist allt kan vara, hur stark kärleken är och hur vackert och värdefullt livet verkligenverkligen är. Visat mig hur stark en människa kan vara, men hur svårt livet är att leva och att leva det rätt på bästa sätt..
Alla har sin egen livsberättelse och sina egna upplevelser här i livet.
Jag vet att alla klarar av livet på ett eller annat sätt, alla är stark nog att klara de allra svåraste perioderna i sitt liv om man bara är fast besluten om det och att man har stöd från vänner och familj.

Ingen är perfekt, men ingen är heller värdelös.

Livet är för kort och skört för att ha tid att vara sur och arg..
Tar man saker och ting med en klackspark så kommer alla att
klara av livet på ett lite lättare sätt, det tror iallafall jag på.

"Det spelar ingen roll hur många gånger du sparkat undan mina fötter, slagit mig till marken, satt dig på mig och sedan spottat på det som funnits kvar av mig - jag kommer ändå aldrig att vara lika sårad som dig."

---

Jag har fått operationstid, det är underbart.
Jag är glad! Fast rädd.. 27 april är det dags, igen...

Dagen har varit full av äventyr och igår fick jag träffa Max.
Det var jätte länge sen, så det var grymt trevligt :)

Nu ska jag ta cykeln till ICA för att handla åt mamma, snäll jag :)



Evelina Mårtensson, du är äkta vän. Det finns ingen som du! <3

PUSS!