blir så arg på mig själv. - eller på någon iallafall..
jag måste rensa. måste få bort dig ur mitt liv, ur mitt rum, ur mitt minne, bortbortbortbortbort!
du finns fan överallt - i rosorna på väggen, i sängen, i breven som finns i mitt nattduksbord(ja allt finns kvar), i min garderob, i kläderna jag fått av dig, i grejerna jag fått och ja till o med i den här jääävla datorn! ja den har ju varit med överallt, hos dig, med dig, med oss. det måste bortbortbortbortbort! jag blir så arg, eller jag vet fan inte. bort måste de iallafall.
men hur faaan ska det gå till?
kan ju inte slänga en dator, en tv, en säng, en garderob o en jävla massa kläder.

hur kan något som är så långt borta, endå vara så jävla nära?
helt sjukt!
spar man alla brev, kort/bilder, minnen? eller?
gömma det låååångt ner i någon flyttlåda i källaren kanske. eller slänga - bränna upp.
alla kort jag framkallat kommer jag att spara nära, nära mitt hjärta.
för det är skit samma, j & n kommer alltid att vara det vackraste♥
sen spelar det ingen roll om det kommer idioter emellan, mina känslor förändras inte för det. hur mycket ni än försöker, för jag bryr mig faktiskt inte.
jag lever nu, idag.
jag accepterar sanningen och mina egna beslut, jag är stolt!
även fast det inte alltid är så kul att vara stolt när man lämnar en stoooor del av sitt hjärta bakom sig.. (j&n)


imorgon måste allt bort, även en del av dina kläder som tydligen finns kvar..
j&n har även kläder här, dom hamnar i lådor i källaren eller nått - är ändå för smått för dom nu.


jag är säker på mig själv, som jag är idag.
att jag gjort rätt val och att "ensam är stark"
men en sak vill jag att människor ska förstå, kärleken är fan inte lätt.
Och jag står för att jag är svag ibland och ser tillbaka på det gamla, jag är bara mänsklig!
jag står för mina brister, mina fel och att även jag kan bli sårad.
jag skäms inte, jag skäms inte för att visa att jag bara är människa.
och att även jag har älskat någon så otroligt högt på jorden, men att kärleken inte alltid räcker till..
som i det här fallet, därför tog jag det här svåra beslutet. men det var över ett halvår sedan.

men är nog inte förrän idag som jag verkligen har stannat upp i livet och bromsat lite.
tittat mig runt och sett att allt är förändrat - och bättre.
nu är det dags att bygga murar och tillit igen.

Störst av allt är kärleken - som Prins Daniel så fint beskrev det igår.
Tänk på det kära ni, tänk!♥

Och nej, jag saknar inte.
Jag bara tänker och känner efter.
Och orden rinner ut ur mina fingar.
Jag är stolt över mig själv, JAG ÄR STOLT och mår bra som jag lever idag.
Lever i nuet♥

godnatt mina fina vänner, dröm sött ♥

Yesterday is history, Tomorrow a mystery, Today is a gift♥♥♥


do you remember?