jag ser solen lysa utanför fönstret, snön på taken som sakta sakta smälter bort.
barnen som leker i den sista snön som ligger kvar, föräldrar som stressar runt på stan.
min tid har stannat, allting står stilla. klockan slår inte mer idag.
men tankarna är vildare än vanligt, vad har framtiden att ge mig?
vad har du att ge mig? kärlek, trygghet och en familj?
jag har redan sett alla hemska inslag livet har att ge, alla blöta kinder
och alla hatiska ord om hur värdelös en människa kan vara.
livet har redan gett mig alla de hemska sakerna, men frågan är vad framtiden har att ge mig?
det är frågan jag ställer mig själv varje morgon, varje dag o varje kväll.
varför chansa och ta det osäkra före det säkra?
jo, för att annars kan man aldrig något vinna.
jag är bara 17 år gammal, men har sett en hel del.
jag har delat vardagen med min första kärlek och 2 barn.
jag har älskat varje dag, älskat så jag trott att hjärtat blödde.
sett barnen lekt och varit lyckliga, busat med mig o deras pappa.
glädjen som glittrar i barns ögon är outbytbart, jag kommer aldrig att sluta älska.

men nu börjar klockan slå och vardagen är tillbaka, och nu står jag här..
ensam, förvirrad och ledsen