lite less tjej
tror jag skulle kunna sätta mig ner och skriva en hel bok om mitt liv.
skulle bli världens längsta bok. vissa stunder skulle den faktiskt bli riktigt intressant, I think
någonting måste jag göra iallafall.
skriva av mig like hell.. för det här funkar ju inte.

dessutom så har jag märkt en grej, min lillasyster är så FRUKTANVÄRT lik mig.
i sättet, som jag var i den där åldern. shit! de är läskigt...
jag känner igen mig så otroligt mycket och jag skulle aldrig vara i den åldern igen, inte ens om jag fick en miljon.

jag har tänkt på en sak så ooootroligt länge..
hur dämpar människor sin smärta? i hjärtat? själen? whatever..
det finns så många olika sätt att dämpa d, och alla människor är olika.
många kanske låtsas som ingenting och bara ler så att alla tror att man mår bra och sen på kvällen gråter man sig till sömn?
kanske genom att prata med någon, prata ut och reda upp allt som händer i ens liv?
eller så gräver man ner sig, gömmer sig och inte pratar med någon.
jag vet själv hur jag gör, jag har kommit på det.
men det är inget av de där.
Maybe it's time to make a move, but I'm not ready

Fast vem skulle förstå? No one!
sitter i skolan - funderar, klurar, tänker..
längtar, önskar och hoppas!

Det är vitt på marken ute nu, kyla som tränger sig igenom min jacka och omsluter min kropp.
Kyla

Så många ord och känslor som jag stänger inom mig.
Det blir tyngre och tyngre.
Mer hat, mer kärlek, mer känsla.
Mer av allt
Mindre av det vackra, det glada.
Mindre av mig, Rebecca