Man gör sina egna val här i livet.
Helt själv, man kan inte skylla på andra.
Jag är så trött på det här nu, för det är inte första gången det händer.

Att jag dessutom sitter I ENGLAND gör saken inte lättare alls.
Jag lever mitt liv här, och det som händer i Sandviken vet jag knappt av..
Ärlighet, det är tydligen väldigt svårt..

Försök att se det från MIN sida. Prova
Jag har så länge så länge berättat hur jag känt, hur jag har sett på saken.
Men vem lyssnar? Ingen. Jag trodde min åsikt spelade roll, jag trodde den hade betydelse.

Efter 2 veckor, är mina ord bortglömda.
Efter 2 veckor, så spelar det ingen roll.
Vem är jag i dina ögon? För jag vet vem jag är i mina ögon.

I mina ögon är jag tjejen som tog steget, som VÅGADE, som trodde på sig själv, som insåg att det var dags att se och lära sig något nytt, hon som faktiskt ville göra något med sitt liv och trodde att hennes vänner stod bakom henne. Skulle pusha henne!

Det blir aldrig som man tänkt sig. Det blir aldrig som man trott.
Jag har varit ärlig, öppen och berättat hur jag känt.
Mer kan jag inte göra, jag är ledsen att det blivit såhär.
Men nu kan jag faktiskt säga - Det är inte mitt fel, det är inte jag som ställt till det.
Det är inte jag den här gången! Jag var ärlig, vad har jag fått tillbaka?
Ni kan inte ens förställa er, för ni har aldrig varit i den här sitsen.
Det gör O N T

England gör mig starkare, finaste Anna och Rebecka gör mig starkare. Ni pushar mig till 110%!
Fan va glad jag är att jag träffat er♥


Bye bye