Nu är jag i Västerås. Jobbat lite nu på kvällen. Känns konstigt att ligga i en främmande säng i ett främmande hus. Som tur är så är inte människorna främmande. Men ändå, jag saknar min familj. Men INTE Sandviken.. Trött är jag nu också. Men det är en miljon grejer som snurrar i huvudet. Det värsta jag vet är att gå och lägga sig i ovisshet, med ilska, när man är ledsen eller när man är osams med någon. Idag är det ovissheten som är på besök. Ibland tycker jag att jag försöker förgäves och tills kroppen blir alldeles trött och tung. Ibland.. Jag vill reda ut och hitta lösningar. Jag gillar inte att ge upp, speciellt inte när det är något som betyder. Men ibland är det så mycket dimma att man knappt ser en dag framåt. Jag försöker med hela mitt hjärta. Jag vill att det ska bli rätt, och vad tusan är rätt? Borde inte du & jag vara det? Vi End of story. Nu är det bedtime. Försöker att inte tänka på saker som jag inte kan förändra för stunden. Godnatt! Puss