När jag är ledsen så är det fel. "Ryck upp dig nu!", "Det blir bättre, kom igen nu Reb!!", "Sluta tyck synd om dig själv nu!" and so on.
När jag är glad så är det också fel. "Du borde inte säga sådana bra saker.", "Du borde skämmas.", "Du förstår inte.", well well.
Det är väldigt svårt att förstå när man inte pratar, väldigt svårt.
Jag är inte tankeläsare you know.
Jag är den jag är, och jag vill INTE vara perfekt för hela världen. Det är tråkigt!
Jag vill vara mig och perfekt för Någon.

Man hyllar och hissar människor som är perfa på utsidan. Men skrattar åt människor som är ärliga. Pinsamt.
Lyssna, prova det.

Jag är trött på att det ska pratas om andra. Jag är huvudpersonen i mitt liv och jag vet svaret. Det är inte ens någon idé att spekulera med någon annan.
Jag vet att jag gör fel. Jag ber om ursäkt, jag skäms, jag gråter lite MEN jag försöker lära mig av det.

Vart är världen på väg när du inte får en chans en förklara, chans att berätta sanningen och det är både fel när du är glad och när du är ledsen.
Det är svårt när man blir förbjuden att gråta.

It takes two to tango and you're not perfect either.
Godnatt