I London känns livet så otroligt lätt.
Jag lever lite i en dröm.
Jag jobbar ju och har självklart lite måndags- och jobbångest då och då.
Men i övrigt så är livet här bara väldigt bra.

Men livet har alltid sina ups and downs.
Jag saknar min familj, men jag har ingen som helst hemlängtan. Det är jobbigt att vara långt ifrån när man bara på något vis vill vara hemma när det händer massa saker. Saker som gör att man vill finnas och hjälpa till. Och kramas!
Precis den känslan hade jag när mamma hade opererat höften också..
Man kan inte vara på flera ställen samtidigt.

Jag bor i ett hus med världens bästa människor just nu.
Hur trevliga och underbara som helst.
Jag är sååå glad! Underbara killar och tjejer från Australien och Nya Zeeland.
Jag delar rum med min fantastiska Josefin och är glad att jag har henne här. En trygghet på alla sätt och vis. Alltid.

Just nu känns det som om att jag aldrig vill flytta hem igen.
Hem, ja eller vad hem nu är :)
London är mitt hem just nu.
Home is whereever your heart is.

Jag vill plugga men suget efter att se och upptäcka världen känns så otroligt mycket större just nu.
Världen ligger framför mina fötter och jag tänker leva det på MITT sätt.

Just gonna stand there and watch you fall.
But that's alright because I love the way you lie.
I know that I'm so much stronger and happier than you right know, and you know what? I'm worth it!

Slut på falska och dåliga människor i mitt liv.
I'm strong, you're weak.