18 months in my dream, London baby
Klagar på saker som jag inte kan göra något åt iallafall.
Onödigt.
Saknar. Hatar. Längtar.
Den där känslan av att älska något så där suuuuuper mycket.
Känslan av att endå inte veta om det är rätt.
Men det kanske inte alltid måste bli rätt, det kanske finns tid för att bli fel ibland.
Inse att det blev fel för att inse att det som är rätt, faktiskt är RÄTT! Till 100%.
Kanske.
Men vad vet jag? Det gör jag inte. Därför så provar jag lite.
Lever lite efter världens jobbigaste och mest uttjatade ord, YOLO - You Only Live Once.
Jag lever idag. Nu. Tar dagen som den kommer. Från en dag till en annan kan jag bestämma mig för massa saker för att sedan en vecka senare inse att det där bara var någon dum idé jag fick.
Typiskt mig, men jag älskar det på något vis.
MEN, jag har börjat att fundera inför framtiden.
Jag är såååå kluven. Men jag är 20 bast och har redan bott i London i 18 månader.
Jag hinner bestämma mig senare.
För nu ska jag skypa med min Josefin och njuta av att bara ha en dag kvar av jobb innan 3 dagars ledighet som ska spenderas i Sverige.
JAG LÄNGTAR!
Ha en fin helg allihopa!
Lots of love♥
I miss my girl. A lot.
Kommentarer
Rebecka
Love, jag saknar dig så mycket!!!
Annika
Fin blogg :)
Trackback
