As I said before, I can't wait for something that might not even happen. Even if I want it to.

Nej det är inte värt det.
Inte alls. Jag ser det endast med mina egna ögon eftersom att du inte ger mig några svar.

I'm not gonna be quiet forever.

När bägaren med känslor rinner över så vet du att något är fel.
Min lösning är att prata och så har det varit länge nu. Min enda och kloka lösning. Prata.

Nu måste jag sova.
Är redan uppe på övertid med Kat's Mac i mitt knä.

Tänk att det ska vara så svårt.
Men den 8-10 Feb åker jag och Kat till Swe.
LYCKA att komma ifrån allting som gör ont. För det här gör ont.
Fredag imorgon, äntligen.

Godnatt!
Xxxx



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0